Grand en tisdagskväll. Vardagslyx. Och ett paradis för tjuvlyssnare.

Mina bargrannar skorrade på skånska. Kusin 1 berättade om den lyxiga toaletten; ”Allt är i marmor, stora blomsterarrangemang och såna stolar du vet, såna utan arrrmstööd” Kusin 2 nickade imponerat och skulle inspektera det underbara lite senare.  Jag undrade var dom hade varit, för jag såg inget av detta fantastiska när jag var på damernas.

Servitören kom fram och frågade kusinerna om de ville ha något att dricka, varpå Kusin 2 svarar; "Vaad haarrr du?" Servitören ser lite förvirrad ut; "jaa, det mesta finns nog…"  Kusin 2 Jag vill ha något frrrriskt Servitören; va? - Något frrrrriskt, något frrruktigt...Servitören: - ahh, champagne..? Nu är det kusin 2s tur att se förvirrad ut; "njää…jag tänkte fruktigt, något med jos – apelsinjos servitören frågande: vill du ha en apelsinjos? -Jaaa

Skilda världar. Skilda konnotationer. Ger underbara tjuvlyssningar

Jag har en del kvar innan förberedelserna till mitt första fetavlönade uppdrag som Retorikkonsult är fullbordat. Men. Man blir trött av läsande, tänkande och tyckande. Fast nu är det tydligen färdigarbetat för ikväll. Matildas budskap går fram. Tydligt.

... för att man ska bli glad. Som idag.

Jag gick bakom en barnvagnsmamma, som även hade ett barn modell större.  De småpratade. Som man bör. Och jag tjuvlyssnade. Som man bör. Rätt som det är säger mamman; gånger kallas också för division. Jag hajade till. Och log. För jag är inte bra på matte, men jag kan iaf skilja på multiplikation och division. Ibland behövs det så lite. För att man ska känna sig glad. Och smart.