Jag är mörkrädd. Eller, jag är inte rädd för mörkret. Utan för det som kan gömma sig där. Men ibland blir jag rädd trots att det inte är mörkt. Som nu. Den läskigaste film jag någonsin sett är Psyko. Från 70-talet. Innan jag såg den var jag kaxig som få, jag menar, hur läskig kan en sån gammal film vara?  Väldigt. Jag sov med alla lampor tända, fullt påklädd flera nätter i rad. (För ungefär tre år sedan) Nu för tiden blir jag rädd bara jag tänker på den.

Thomas Prusik– Parkin, som spelade sin döda mamma, påminner mig om den filmen. Mycket. Och jag funderar på att väcka Matilda och J så jag slipper sitta här i solskenet, ensam, och tänka på armen i slutscenen…

P.S Här tänkte jag lägga upp en bild på Norman Bates, men, jag får en fruktansvärt obehaglig känsla i magen. Så jag struntar helt enkelt i det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Grand en tisdagskväll. Vardagslyx. Och ett paradis för tjuvlyssnare.   Mina bargrannar skorrade på skånska. Kusin 1 berättade om den lyxiga toaletten; ”Allt är i marmor, stora blomsterarrangemang och såna stolar du vet, såna utan arrrms...

   Jag har en del kvar innan förberedelserna till mitt första fetavlönade uppdrag som Retorikkonsult är fullbordat. Men. Man blir trött av läsande, tänkande och tyckande. Fast nu är det tydligen färdigarbetat för ikväll. Matildas budskap går fram. ...

... för att man ska bli glad. Som idag. Jag gick bakom en barnvagnsmamma, som även hade ett barn modell större.  De småpratade. Som man bör. Och jag tjuvlyssnade. Som man bör. Rätt som det är säger mamman; gånger kallas också för division. Jag h...

  Jag kan en hel del saker. Vissa är jag till och med bra på. Men ibland är det enkla svårt. Jag kan inte lära mig bygga ihop vår perkolator. Kaffekokarskit. Den består av fem delar. Hur svårt kan det vara? Jag som är mästare på IKEAmöbler. Ibla...

Så var det då dags. Att lämna bloggvaggan. Jag packar ihop texter och bilder, ger mig ut på öppnare vatten och beträder ny mark på metro. Häng med du också! ...