Uppsatsen ger mig överhettad hjärna och dödar min skrivlusta. Det är det enkla svaret på bloggtorkan.

Jag förstod inte varför, men efter en stunds funderingar kom jag fram till att det måste bero på mitt korta, men tydligen effektiva inlägg Drottning av goda råd. Så visst, i denna fantasitörstande idétorka så inför vi Frågor & Svar;

Jag är kär i en kille som jag inte kan sluta tänk på. Men han sa att jag typ är "för fin och för bra för honom" så han tror inte att det kommer att hålla mellan oss. Att jag kommer att tröttna typ. Istället ska han försöka med sitt fula och gamla ex för att det är mer hållbart. Killar är så jävla dumma i huvudet, fattar inte alls hur dom tänker. En tjej skulle ju aldrig dissa en kille för att han är för fin och för snygg för henne. M

Nä. Just det. Jag tror att du har svaret där själv. En tjej skulle aldrig dissa någon av den anledningen. Och det skulle troligtvis inte en kille heller göra. Om han var kär. Jämför med det gamla hederliga (?) ”…det är inte dig det är fel på, utan mig…” Kanske tror han att det är det mest skonsamma sättet att göra slut på? En sak är iaf säker: han försätter dig i ett underläge, där det blir din uppgift att bevisa "att han visst är bra nog". Dumpa honom. Han vill inte ha dig och är inte värd dig. Visst är det surt att han vill ha tillbaks sitt ex. Även om jag inte riktigt förstår om hon är ett fult gammalt ex. eller om hon är både ful och gammal. Hursom. Nä. Nu är det vår, ut och njut och strunta i killar som inte förstår sitt eget bästa!

Dagens bästa sms; Om du behöver pengar för att shoppa, typ en väska :), så är det bara att överföra pengar :) Puss Puss

Jag har investerat i en ny dyr ögonkräm. Lyxigt förpackad i tjockt glas och pärlemorlila, fylld till en tredjedel. Med varningstext; Använd ej nära ögonen. Nähä. Var ska jag ha den då? Nästan lika logiskt som vår kontroll till TVn. Den har blindskrift. Kanske en fördom, men, hur många blinda tittar på tv. Okej om de lyssnar, så på volymknappen kan jag förstå. Men vad behöver de lysknappen till? För att känna skriften bättre…? Nä. Jag förstår inte logiken i ögonkräm som inte får användas nära ögonen och brailleskrift på fjärrkontrollen.

Vi tillbringade helgen på landet. Vi tog med lilla T på äventyr i östgötaskogen. Hon plockade igelkotte och gömde dom under löv, för att sedan leta fram dom igen. Och hon njöt stort av vedhämtningen tillsammans med F. Vi njöt av hennes sällskap, roliga citat, god mat och mys framför brasan.

Hemma i storstadens hets var det så åter dags. Js lärare ringer för att meddela att min son svimmat. Igen. Inte samma dramatik som sist, men F var den goda föräldern som i ilfart lämnade arbetsplatsen för att hämta upp lilla blekfejset för eventuell vidaretransport till sjukan. Jag agerade cool mamma och fortsatte mitt handledarmöte. Historien upprepar sig. Det visar sig sedan att det är flera ur hans klass som svimmat under föreläsningen om våld och misshandel. Enligt J var inte bilderna i sig så skrämmande, men berättaren gjorde ett fullgott jobb med målande evidentia. En sann retoriker minsann. Som får små barn att svimma. Så skicklig vill jag också bli. Bäst jag lägger på ett kol.

Nu har vi organiserat oss. Strukturerat våra liv. Vi tar kampen. Kampen mot tiden och kampen mot opponenter och examinatorer. Vi ska klara uppsatsen. I tid. Idag agerade vi bollplank till varandra, på mysigt café. Diskuterade forskningfrågor, syften och metoder. Och bestämde oss. Vi ska ses i skolan, varje dag, utan distraherande internet. Omgärdade av actiolitteratur, termosar och hemgjorda mackor. Vi tar kampen. Men först tar vi helg. Och laddar.

Jag tror jag får glädjefnatt. I mitt sökande efter actiolitteratur hittade jag ett temanummer från 2001. I min favorittidning Retorikmagasinet. Tema: Kroppsspråk. Fullspäckade artiklar om detta fantastiska ämne. Tidningen utkommer alldeles för sällan, men när den väl dyker upp, eller ner, i brevlådan är lyckan total och obeskrivlig, men även lite jobbig. Jag vill liksom spara den. Dra ut på det och vill inte riktigt öppna den. Lusläser omslaget. Känner på det blanka pappret. Den luktar till och med gott. Nytt. Ehh. Ja. Det är en bara tidning. Jag vet. Men det pirrar skönt i magen och jag bläddrar igenom den, utan att läsa, slänger bara en blick på rubrikerna. Men. Sen händer det underliga. Jag kommer inte så mycket längre. Jag vill behålla känslan att det är något stort, fantastiskt och onåbart. Om jag läser och förstår är ju den känslan borta. Oj. Ungefär här inser jag just en hel del om mig själv. Jaktinstinkten. Och vi kom bort från ämnet. Återgå.

Jag beställde detta fantastiska kroppsspråksnummer igår eftermiddag. Och redan i dag levererades den direkt till mitt hallgolv. Ruggigt snabbt och ruggigt bra. Och ja! Jag har läst den. Lite besviken, men fick ändå ett önskat tillskott i uppsatsen och blev djupt imponerad över min handledares fenomenala analys i en av artiklarna! En hjärna utan dess like.

Glädjefnatt två bestod av ett mejl från bostadsbolaget; vi får komma på visning av den underbaraste av lägenheter. Vi har köplats 10 till denna osannolika bostad, men ändå, ett litet steg närmare drömmen. Det är en bra dag idag.

Imorgon är det deadline. Sista chansen att söka till högskolan. Jag har en termin kvar. F vill också plugga. Men det går trögt. Vi är tvärtom. Jag behöver en deadline för att få något gjort. F ger upp när tidsgränsen är nära. Så jag hackade mig in på hans sidor och anmälde honom till lite gott och blandat. Det blir bra. Just nu är han inte så glad. Men det blir han när antagningsbeskedet kommer. Det är jag säker på. Jag tror det. Eller jag hoppas det. Jag har i alla fall försökt att tala med honom, men han tycks inte lyssna, så jag måste vara tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.

Stackare. Medan vi andra stilla låg och sov var det någon stackare i Borås som fick packa mina nya träningskläder. Klockan 04.22 skickades mejlet ”Hej! Din order har nu packats och skickats till dig.” Jag skäms. Det var ingen brådska, jag ska inte använda dom förrän i morgon, så för min del kunde de gärna ha packats ett par timmar senare. Sorry.

Hurra! Hurra! Hurrra! Huuurraa!! I dag är det ingen vanlig dag, för det är Js födelsedag. Så det var inte bara packaren som var uppe osedvanligt tidigt, utan hela familjen, med Matilda i spetsen. Presentöppning och frukost på sängen. Mys och ballonger. Fina paket med lyckade innehåll.

Nu drar jag iväg till Kungliga biblioteket för att läsa lite om de psykologiska aspekterna på kroppsspråket ur Molchos och Lewis perspektiv. Ingen kommer hädanefter kunna gå fri från mina tolkningar.

Ångestdag. Studieångest. Städångest. Vackert -väderångest. Jag borde plugga. Jag borde städa. Jag borde vara ute. Men nä. Jag har ingen lust och ingen ork.

Men jag har funderat; var kommer uttrycket ”puss i påsk” ifrån? Googlat och wikipedat utan resultat. Språkrådet kan och vet allt. Men icke. Att det ska vara så svårt. Jag kan väl inte vara den enda som funderar så här i påsktider? Skam den som ger sig.

Ett museum i Lund har tydligen också funderat, om än dock lite motsägelsefullt; ”en puss i påsk” kommer från att man på påskdagen lyckönskade och kysste varandra på kinden i glädje över att Jesus var uppstånden från de döda. Där ser man. Det kunde man nästan gissa, kristna glädjepussar. Fast några uppgifter om att man faktiskt kysst varandra till påskhälsning i Sverige finns inte. Nähä, det blev man inte mycket klokare av, så jag mejlade helt enkelt språkrådet. Svar väntas inom kort. Jag känner att detta är något jag måste gå till botten med. Så det så. Men jag tackar Jesus (och F) för pussarna så länge. Amen