Det blir inte alltid som det är tänkt. Ibland blir det sovmorgon och tomtegröt istället. Och stora kliv rakt ut i verkligheten. F tillbringar tid med onda kompisen på Casino. Jag mjukstartade med 45 minutersträning med Carmen. Hon ville ta ett danspass direkt efter, men jag har armar och ben som spaghetti just nu. Kanske imorgon. Men saker och ting blir inte alltid som det är tänkt.

Ligger efter i planeringen. Tidningen har dimpt ner o vi är vakna. F framför film medan jag fördrivit tiden med ett antal tester. Summan av facit visar tydligt att jag är smart; både till IQ och EQ, därtill en obotlig romantiker. Mitt hjärta döljer väl de 33 % ondska det innehåller, vilket gör mig till en sann realist med tydliga optimistiska drag. Mitt o Fs förhållande? Det har 14,5 % chans att överleva. Attans. Jag får helt enkelt byta namn så vi passar bättre ihop.

Ikväll börjar det nya livet. Eller vi ska återta vårt gamla. F och jag ska vända dygnet rätt, till-att-börja-med. Natten till idag kom morgontidningen innan vi lagt oss. Inte bra. Imorgon vaknar vi kl 10, äter hälsosam frukost och tar en promenad i den kalla luften för att rensa TVdammet ur lungorna. Sedan är det städ- och tvättdag. Sunda och nytra. Som det ska vara.

Eventuellt, kanske, tar vi även en dos utav det sociala livet. Umgås med bekanta. Pratar. I förlängningen kan det leda till att vi så sakteliga återgår till träning och mingel. Men helt säkert är det inte. Kanske räcker det med en bio. F och jag i mörkret, nära, ensamma i vår tomtebobubbla. Som det sig bör.
Man ska börja med små steg för att nå stora mål.

Åhå ja ja. Julmaten har lagt sig som fetvadd runt magen. Kärleken och jag bestämde oss för att lufta våra must-stinna kroppar med en promenad längre än den mellan soffan och sängen. Upp i ottan var planen, deadline kl 10 med andra ord. Tio över elva slog vi upp våra blå. Men efter grötfrukosten bar det iväg i isande kyla, över stock och sten. Efter 40 minuter och med istappar hängande i ögonfransarna såg vi den äntligen; Bilen, som vi lämnat ensam i stan över natten. Pigga och rosiga hoppade vi in och tyckte vi gjort en riktig bedrift; Promenad utan fika, attans vad vi är duktiga!

Duktigheten fortsatte efter middag hos svärföräldrarna. Spelet åkte fram under glada rop och skratt, här skulle lekas. Bezzerwizzer. Bara namnet väcker tävlingsinstinkten. Ingen, då menar jag ingen, ska ens tro att de kan slå mig i ett kunskapsspel. Jag kan och vet allt. Annars ändrar jag reglerna. Eller så är svaret på kortet fel. Men en Besserwisser är jag inte. Jag bara vet en massa saker. Och informerar gärna andra. Som tur var blev det familjefejd; jag, F och J spelande i lag mot de andra. Tur för husfriden och tur för förhållandet. Om vi vann? Såklart. Stort. Vi är duktiga och kan det mesta. HaHa ha.

Dagen insikt; Jag är en innovatör, en sann framtidsanalytiker av högsta rang.

Bevis 1; För ett år sedan, Lucia 2007, höll klassen ett, från kamrater å en å annan alkis, bejublat torgtal på Medis, här ett kort utdrag från mitt eget Fram-för-en-vit-jul-tal ;”[…] och sätta solfångare på taken till alla offentliga byggnader, det skapar både jobb och sparar energi!"
DN idag, 22 dec 2008; […] Konstfacks tak i Stockholm[…] grunden till vad som ska bli Sveriges största solcellsanläggning”

Bevis 2; Mii bloggar om Krig och kramar den 19 dec 2008
DN idag; Polisen i Tensta har problem med stenkastande ungdomar och har insett att det som auktoritär inte funkar att peka med hela handen, det skapar bara mer problem. Polisen provade ett nytt sätt; […] bjöd dom på fika, tog sig tid att snacka och byggde upp […] kontaktnät”

Jaa, vad ska man säga… vissa sitter inne med alla lösningar.

Ödmjukhet? Är inte det lite överskattat?

Piu. Vilken tur att jag var ute i god tid. Aftonbladet rekommenderar i dag ” kvinnor att skaffa lammkött” .

Idag har vi bestämt hur vår första gemensamma gran ska se ut. Det blir massor av röda kulor, några i silver och mycket glitter. Tjusigt. Den vackra toppstjärnan som vi köpte tidigt har vi slarvat bort. Märkligt. Vi får leta i morgon. Julstämningen börjar sakta men säkert smyga sig på, snart kanske jag rentutav börjar köpa julklappar.

Det är inte alltid jag är ute i god tid.

Jävlar. Har i ärlighetens namn inte brytt mig om att läsa rapporterna om upploppen i Rosengård särskilt noga. Trodde inte att det var så stor grej. Men jävlar. Det är ju helt tokigt. Okej att Rosengårdarna vill ha sin moské. I Sverige har vi religionsfrihet, vilket betyder att alla har rätt att utöva just sin religion. Så ska det vara.

Men att kriga mot polisen, hur skulle det kunna vara rätta vägen till ny lokal? Jag förstår inte. Och dessutom ge sig på brandmännen som försöker släcka bränderna. Jag förstår inte. Nä. Spruta vatten på hela bråkhögen, släpa med dem till ett rum och låt dem prata. Det handlar om arga ungdomar. Ge dem en kram. Och en plats att utöva sin tro.

F påstår att jag behöver en bebis. Men det är hans egna känslor som projiceras på mig. Jag har ju Matilda. Som är så fantastiskt söt och underbar att jag bara Måste visa upp henne, 55 gånger om dagen. En vanlig konversation i vår säng innan läggdags (Matilda vill helst somna mellan oss):

– Älskling, kolla på henne! :) Hon blir 2 meter lång när hon sträcker ut sig sådär (åhh, du är så söt, mammas lilla prinsessa)
– Mmm
– Men kolla då… (lilla snuttan, älskar du att bli klappad på magen)
– Jaaa, jag vet, hon är fin…
– Meh, kolla då, du förstår inte, hon är så myyysig
– Ja. Hon är en fin katt
(– Stackars lilla älskling, pappa fattar inte hur söt du är)

Som ni säkert förstår är det ju inte jag som behöver en bebis.