Jag har varit i skolan idag. Läst i morgondagens seminariebok. Det gäller som sagt att ligga steget före. Jag tycker om boken Talskrivaren, inte för att det var så mycket nytt i den, utan mer för att den bekräftar det jag redan kan. Jag har alltså lärt mig något. De senaste veckorna har jag haft starka tvivel. Undrat vad jag ska bli. Vad jag ska använda utbildningen till. Kanske det bästa varit att stanna kvar på sjukhuset. Där var jag trygg. Där hade jag min identitet. Var och hade. Nu är det snart slut. För vi är ju våra jobb. Det första vi frågar en ny bekantskap, efter att vi presenterat oss, är vad de har för yrke. Bildar oss en uppfattning utifrån det. Mitt svar är; ”Jag pluggar, jag är bara tjänstledig, annars...” Som att om det vore något fult och skamset jag höll på med. Eller ännu värre. Identitetslös. Jag vet inte vad jag är. Inte vem jag är.

Men Talskrivaren gjorde mig glad. Nyttiga tips till talskrivaren under skrivprocessen; Promenera, arbeta ett par timmar, promenera, se dig omkring, dagdröm, sov middag och läs mycket. Jag tycker det verkar ganska trivsamt. Något jag kan identifiera mig med. Söndagsskolan öppnade mina ögon och gav mig en uppenbarelse. Som det sig bör. Talskrivare.