Tänkte njuta i dagarna tre av ledighet. Kändes liksom som det behövdes efter datakrasch och fältstudier. Stress och panik. Men ledigheten fick ett abrupt avslut. Opponeringsschemat skriker med svarta bokstäver; Konstruktiv kritik.

Varför är det bra? Vad kan göras bättre? Vad skulle gjorts istället? Och hur? Helvete. Det är värre att opponera än skriva själva studien… Dessutom får jag ont i magen av att vara respondent.  Försvara mitt jobb, eller bristen på jobb. Jag vill inte. Jag vill njuta i dagarna tre.

Min lilla dator har kraschat. På riktigt. Och mitt liv med den. Trodde inte sånt hände i verkliga livet. Att det bara var en skröna. Okey att datorn kan ha ett eget liv ibland, göra som den vill, men bara dö. Helt plötsligt. Utan förvarning. Det är inte fair. Jag har alla skolarbeten där. Fältstudien ska publiceras i morgon. Åtta veckors slit. Otal analyser. ”Jo, alltså… min dator kraschade igår, så jag kunde inte lägga ut studien på webben, eller skriva ut den, lixom”. Ser hur handledaren sakta och tydligt ritar ett stort rött IG på ett tomt ark. Nä. Mitt liv är över. Mitt skolliv. Allt för en liten dators död.

Idag var det åter skolarbete på schemat. Lusläst Språkriktighetsboken. Intressant och aha-igt.  Språkkonventioner och normer. Varför vi pratar som vi gör. Varför vi skriver som vi gör. Nöjsam läsning.

Dagens ord; Nöje subst. ~t ~n ·verksamhet som ger (ytligare eller tillfälligare) lustkänsla. Det är läskigt att det är på Nöjessidorna i tidningen som nyheten om Travoltas sons död hamnar. Ger det oss en lustkänsla? Kanske. Kanske vill vi gotta oss i kändisarnas olycka. Får det oss att känna oss bättre? Kanske inte, men möjligtvis mer jämlika. Läskigt. Rosing har snittat upp mungiporna. Det är också läskigt och lustfyllt. Det går i alla fall att läsa om det på nöjessidorna. Och att Lopez skiljer sig och Idol-Alice kör olagligt. Nöje.

Mitt nöje idag har varit att designa halsband. Inte så dramatiskt. Men äkta lustkänsla. Vackert och glimrande. Imorgon får jag se resultatet. Nu är det sovdax. Tidningen har landat innanför dörren.

Dagen insikt; Jag är en innovatör, en sann framtidsanalytiker av högsta rang.

Bevis 1; För ett år sedan, Lucia 2007, höll klassen ett, från kamrater å en å annan alkis, bejublat torgtal på Medis, här ett kort utdrag från mitt eget Fram-för-en-vit-jul-tal ;”[…] och sätta solfångare på taken till alla offentliga byggnader, det skapar både jobb och sparar energi!"
DN idag, 22 dec 2008; […] Konstfacks tak i Stockholm[…] grunden till vad som ska bli Sveriges största solcellsanläggning”

Bevis 2; Mii bloggar om Krig och kramar den 19 dec 2008
DN idag; Polisen i Tensta har problem med stenkastande ungdomar och har insett att det som auktoritär inte funkar att peka med hela handen, det skapar bara mer problem. Polisen provade ett nytt sätt; […] bjöd dom på fika, tog sig tid att snacka och byggde upp […] kontaktnät”

Jaa, vad ska man säga… vissa sitter inne med alla lösningar.

Ödmjukhet? Är inte det lite överskattat?

Rixmorronzoo gör starten på dagen lättare. Fast ibland är dom bara jobbiga. Det är inte kul att stå på perrongen och anstränga sig för att inte skratta högt. Eller det är det ju. Man eliminerar dessutom risken att någon sätter sig bredvid på tåget. Ingen vill ju sitta med en galning som skrattar åt, till synes ingenting, en blyertsgrå onsdagsmorgon.

Det blev handledning idag. Trots den sena inlämningen. En mycket lyckad sådan, med bara mig och läraren. Har alltid tyckt att han är en osympatisk och arrogant själ, men detta var nog hans kall i livet; handleda uppsatser. Många goda råd och tips blev det, tyvärr antecknade jag inte, men jag kommer nog ihåg. Tror jag.

Efter många turer avslutade vi äntligen projektarbetet, med en alldeles strålande rapport. Känns skönt att den är avprickad från måste-vara-klart-innan-jul-listan. Egentligen glömde vi ta med vårt enda och viktiga misslyckande, men det undanhåller jag för gruppen.

Imorgon fyller F år och jag har världens bästa present! :)

Idag var jag med om en mors värsta mardröm. En av dem.
Läraren ringde när jag satt på bussen och berättade att J svimmat, slagit i huvudet och var på väg till sjukhuset, i ambulans. Paniken bubblade i magen.

Vad hade hänt och varför svimmade han?

Ringde genast F som i ett svep lämnade jobbet och mötte upp mig. Vi hann till skolan innan ambulansen kom. Väl på plats rabblade jag upp alla syster-akut-frågor till J som nu kvicknat till. Jag skyller på chocken och försvarar mig med att jag var mycket, mycket mer omhändertagande än mot mina patienter. Och då är jag ändå Syster God.

Hursom, det blev ambulansfärd. Och diverse undersökningar och lagande av ögonbryn. Sen fick vi bege oss hem. Jesper med en saftig blåtira och jag med lättat sinne.

Väl hemma bröt paniken ut ännu en gång. Fältstudien som skulle vara inlämnad kl 14 var både försenad och borta! Panik! Bombarderade min kära kamrats telefon med ömsom vädjan och ömsom hot. Det gav resultat, för även om jag inte lyckats spara den på datorn, så hade jag i alla fall mejlat rapporten till henne. Så hon räddade mig. Eller oss. Hoppas att vi får handledning i morgon trots den sena inlämningen.

Idag slapp jag inte undan fältstudien, upp i svinottan för att ge sig iväg till skolan. Eller… ja, jag kom i väg runt halv tio och solen strålade. Och allt kändes genast lättare. Kallt och sol, finns det en bättre kombination? Skulle vara en halvmeter gnistrade vit snö, då. Men man kan inte få allt, även om jag tycker det. Snö i STHLM borde faktiskt vara en rättighet. En kunglig Hufvudstadsrättighet.

Fast å andra sidan fungerar ju ingenting när det är snö här. Bilkaos. Pendelkaos. Snökaos. Så kanske är det allra bästa glittrande frost och sol.

Fältstudien tog inte många steg framåt i dag heller, trots fina intentioner och många timmar. Imorgon kl 14 ska den vara inlämnad för handledning. Inte bra.

Hemtentan jag fick tillbaks var däremot bra; ”Jättebra fråga som kräver ett sammanfattande svar till skillnad från detaljfrågor” ”Bra övergång” ”Bra!” ”Bra! Du har hoppat över Jämtliden och Melander, men i gengäld har du redogjort fylligt för de författare du tagit upp.” Ett utmärkt resonerande svar på fråga 3! Fint!”

Med alla dessa glada tillrop, har jag bara en fråga; varför fick jag inte VG?

Men som sagt, man kan inte få allt. Jag har trots allt fått glittrande frost, sol och godkänd tenta. Och världens finaste F. Och P&J.

Det är svårt med motivationen så här i jultider. Eller svårt med rätt motivation. Tyvärr har jag alldeles för mycket lust till fel saker. Jag vill shoppa, göra julfint och slå in paket :)

Men borde, och måste, få ihop den jäkla fältstudien. Vill inte. Orkar inte.

Sätter mig så fint vid min lilla dator, plockar fram litteratur, klickar upp worddokumentet och tror verkligen att det ska bli av. Men inte.
Istället poffar jag upp en massa, förvisso intressanta men, inte för ändamålet helt nödvändiga sidor. Och plötsligt har det runnit iväg ett par timmar, helt befriade från tolkningar och kritiska analyser. Det går inte. Så kan jag inte ha det. Något måste göras. Men vad?

Stoppar en Jul Polly i munnen och funderar.

Nä. Jag slår ihop Hellspong & Ledins bok för ikväll och tar nya tag imorgon. Då är nog den analytiska hungern väckt igen! :)
Hoppet är det sista som överger människan sägs det…