Det är underligt, det här med dofter. Att doftminnen kan vara så starka. Påminna om svunna tider. Påminna om sådant som sedan länge är glömt. Både gott och ont. Märkligt.

F luktar gott. När han doftar svagt av Dieselparfym, då blir jag lycklig. Det är så mycket F det kan bli. Han fick en ny lukt i julklapp. En god lukt. Men den luktar någon annan. Intrycken krockar i hjärnan. Jag vet att det är min F, men det luktar annorlunda. Inte heller kan han använda min vän Ds lukt. Det blir också fel. Kanske kan jag vänja mig.