Liza Marklunds Gömda har blivit granskad av Monica Antonsson, som påstår att allt är en stor bluff. Ingenting är sant. Eller nästan ingenting i alla fall.

Grejen är att Marklund kallar sin bok ”en sann berättelse”

Jag har inte läst Antonssons bok, men jag har läst Gömda. Recensionerna är ganska enhälliga. Den är älskad. Och Marklund har blivit både hyllad och rik på kuppen. Allt borde vara frid och fröjd; Marklund lyckas förmedla känsla i boken och läsarna lyckas identifiera - och engagera sig med bokens huvudperson.

Den har till och med fått misshandlade kvinnor att lämna sina män, män med svarta ögon och män med blåa ögon. Allt borde vara frid och fröjd. Alla borde vara nöjda. Sändare och mottagare.

Men nu rasar läsarna. Den är inte sann. Men. Vems sanning är det som skildras? Har Marklund gått ut med att det skulle vara en objektiv sanning som skildras? Har jag missat något? Blir boken sämre för att den inte presenterar ren fakta? Det är Mias sanning som skildras, tolkad av Marklund. Hon är skicklig och det är hennes jobb att få oss att läsa. Hon lyckas och hon skapar debatt. Kanske har hon räddat en och annan misshandlad kvinnas liv på köpet.

ABs skribent menar att vi inte känt med bokens huvudperson, om vi fått veta sanningen; att Mia var ett socialfall, kanske, kanske inte. Det borde öppna våra ögon. Visst borde vi bry oss lika mycket, vare sig Mia jobbar på bank eller inte.

Pui. Det var skönt att rensa hjärnan från opponeringstvångstankar en stund. Nu ska jag vara tyst och iakttagande igen.

http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article4158993.ab

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Grand en tisdagskväll. Vardagslyx. Och ett paradis för tjuvlyssnare.   Mina bargrannar skorrade på skånska. Kusin 1 berättade om den lyxiga toaletten; ”Allt är i marmor, stora blomsterarrangemang och såna stolar du vet, såna utan arrrms...

   Jag har en del kvar innan förberedelserna till mitt första fetavlönade uppdrag som Retorikkonsult är fullbordat. Men. Man blir trött av läsande, tänkande och tyckande. Fast nu är det tydligen färdigarbetat för ikväll. Matildas budskap går fram. ...

... för att man ska bli glad. Som idag. Jag gick bakom en barnvagnsmamma, som även hade ett barn modell större.  De småpratade. Som man bör. Och jag tjuvlyssnade. Som man bör. Rätt som det är säger mamman; gånger kallas också för division. Jag h...

  Jag kan en hel del saker. Vissa är jag till och med bra på. Men ibland är det enkla svårt. Jag kan inte lära mig bygga ihop vår perkolator. Kaffekokarskit. Den består av fem delar. Hur svårt kan det vara? Jag som är mästare på IKEAmöbler. Ibla...

Så var det då dags. Att lämna bloggvaggan. Jag packar ihop texter och bilder, ger mig ut på öppnare vatten och beträder ny mark på metro. Häng med du också! ...