Har alltid undrat vem som tar sig tid att skriva arga lappar i tvättstugan. Nu vet jag. Det är såna som jag.

Vi har världens, kanske, snuskigaste tvättstuga. Äcklig som få är den. Stora dammtussar på golv, utspillt tvättmedel. 17 tomma tvättmedelskartonger och sköljmedelfläckar, överallt. Torktumlarludd och överfull papperskorg ska vi inte tala om. Detta toppas med kvarlämnad smutstvätt. Där min rena tvätt ska torka. Jag håller på att kräkas. Men framförallt blir jag arg.

I ett halvår har jag försökt skapa en positiv trend genom att föregå med gott exempel. Vilket inneburit överdriven storstädning efter mitt pass. Misson failed. Det enda resultat som uppnåddes var att tiden efter min blev oerhörd eftertraktad.

Kanske beror snusket på den missvisande lappen hyresvärden hängt upp; ”Alla som använder tvättstugan städar efter sig.” Det gör dom fan inte. Undra om en enkel omformulering skulle hjälpa? Kanske håller jag på att förvandlas till en arg tvättstugeniding. Som skriver arga lappar. Läskigt.

Idag är vi utmattade och har sovit middag. Lilla T har varit på besök, det tar på krafterna. Men mysig är hon. Och krävande. Hennes vokabulär är av naturliga skäl något begränsad, det hindrar henne dock inte från att prata. Favoritordet är; Mera! Lilla T kan inte få för mycket av något. ilm, ödas-odis, ulle, unga, eje. Mera! Enkel och  praktisk kommunikation.

Efter ett dygns kattjakt och många kramar var det dags för lilla T att gå hem. Vi var tacksamma för tiden tillsammans med henne och hennes föräldrar för en god nattsömn. Så tacksamma att jag och F fick biljetter till min stora idol och husgud; Fredrik Lindström. Äntligen. I Mars bär det av till Cirkus för att på nära håll beskåda det fantastiska. Jag kommer sitta på första raden och skrika; Mera!

Idag var det åter skolarbete på schemat. Lusläst Språkriktighetsboken. Intressant och aha-igt.  Språkkonventioner och normer. Varför vi pratar som vi gör. Varför vi skriver som vi gör. Nöjsam läsning.

Dagens ord; Nöje subst. ~t ~n ·verksamhet som ger (ytligare eller tillfälligare) lustkänsla. Det är läskigt att det är på Nöjessidorna i tidningen som nyheten om Travoltas sons död hamnar. Ger det oss en lustkänsla? Kanske. Kanske vill vi gotta oss i kändisarnas olycka. Får det oss att känna oss bättre? Kanske inte, men möjligtvis mer jämlika. Läskigt. Rosing har snittat upp mungiporna. Det är också läskigt och lustfyllt. Det går i alla fall att läsa om det på nöjessidorna. Och att Lopez skiljer sig och Idol-Alice kör olagligt. Nöje.

Mitt nöje idag har varit att designa halsband. Inte så dramatiskt. Men äkta lustkänsla. Vackert och glimrande. Imorgon får jag se resultatet. Nu är det sovdax. Tidningen har landat innanför dörren.

När jag för ett par år sedan struntade i min intuition och såg Frostbiten lovade jag mig själv och hela världen att aldrig, aldrig någonsin se en svensk, eller osvensk för den delen, vampyrfilm, igen. Men som vi vet är tiden förlåtande och ikväll var det åter dags. Låt den rätte komma in. Nej. Låt den inte komma in. Häng silverkors och vitlök i dörrhålet. Låt solens strålar strila. En vampyrfilm kan aldrig, aldrig någonsin bli bra. Hade stora förväntningar, men blev inte ens irriterad på tekniska avbrott. Det är illa.

Men inget ont som inte har något gott med sig; mys med F, popcorn med artificiell smörsmak och nya biljetter. Biljetter som ska förvaltas väl. Låt den rätte komma in, men med värme och utan blodsmak i munnen.