Jävlar. Har i ärlighetens namn inte brytt mig om att läsa rapporterna om upploppen i Rosengård särskilt noga. Trodde inte att det var så stor grej. Men jävlar. Det är ju helt tokigt. Okej att Rosengårdarna vill ha sin moské. I Sverige har vi religionsfrihet, vilket betyder att alla har rätt att utöva just sin religion. Så ska det vara.

Men att kriga mot polisen, hur skulle det kunna vara rätta vägen till ny lokal? Jag förstår inte. Och dessutom ge sig på brandmännen som försöker släcka bränderna. Jag förstår inte. Nä. Spruta vatten på hela bråkhögen, släpa med dem till ett rum och låt dem prata. Det handlar om arga ungdomar. Ge dem en kram. Och en plats att utöva sin tro.

F påstår att jag behöver en bebis. Men det är hans egna känslor som projiceras på mig. Jag har ju Matilda. Som är så fantastiskt söt och underbar att jag bara Måste visa upp henne, 55 gånger om dagen. En vanlig konversation i vår säng innan läggdags (Matilda vill helst somna mellan oss):

– Älskling, kolla på henne! :) Hon blir 2 meter lång när hon sträcker ut sig sådär (åhh, du är så söt, mammas lilla prinsessa)
– Mmm
– Men kolla då… (lilla snuttan, älskar du att bli klappad på magen)
– Jaaa, jag vet, hon är fin…
– Meh, kolla då, du förstår inte, hon är så myyysig
– Ja. Hon är en fin katt
(– Stackars lilla älskling, pappa fattar inte hur söt du är)

Som ni säkert förstår är det ju inte jag som behöver en bebis.