Åhå ja ja. Julmaten har lagt sig som fetvadd runt magen. Kärleken och jag bestämde oss för att lufta våra must-stinna kroppar med en promenad längre än den mellan soffan och sängen. Upp i ottan var planen, deadline kl 10 med andra ord. Tio över elva slog vi upp våra blå. Men efter grötfrukosten bar det iväg i isande kyla, över stock och sten. Efter 40 minuter och med istappar hängande i ögonfransarna såg vi den äntligen; Bilen, som vi lämnat ensam i stan över natten. Pigga och rosiga hoppade vi in och tyckte vi gjort en riktig bedrift; Promenad utan fika, attans vad vi är duktiga!

Duktigheten fortsatte efter middag hos svärföräldrarna. Spelet åkte fram under glada rop och skratt, här skulle lekas. Bezzerwizzer. Bara namnet väcker tävlingsinstinkten. Ingen, då menar jag ingen, ska ens tro att de kan slå mig i ett kunskapsspel. Jag kan och vet allt. Annars ändrar jag reglerna. Eller så är svaret på kortet fel. Men en Besserwisser är jag inte. Jag bara vet en massa saker. Och informerar gärna andra. Som tur var blev det familjefejd; jag, F och J spelande i lag mot de andra. Tur för husfriden och tur för förhållandet. Om vi vann? Såklart. Stort. Vi är duktiga och kan det mesta. HaHa ha.