Jag hatar att inte få sova. Sent igår kom F på att han hade en inlämningsuppgift, naturligtvis var sängen den bästa platsen att skriva på. I dag fyller han år, och uppnår den aktningsvärda åldern av 28, kl 6 var J och jag uppe för att gratta. Efter paketöppning och chokladbiskvi med hallongrotta, gav sig F lycklig iväg till jobbet. Kl 8. En kvart senare går J till skolan. Jag skulle äntligen få sovmorgon! Började läsa DN på stan och Första hjälpen i svenska. Kl 10. Jag har lagom somnat in för en powernap, då ringer F och är på väg hem för lunch. Efter en halvtimmes resa och tvåtimmars jobb. Nu ligger han här och grisar. Jag blir elak av att inte sova. Så jag väcker honom, trots att det är hans födelsedag. Jag hatar att inte få sova.

Rixmorronzoo gör starten på dagen lättare. Fast ibland är dom bara jobbiga. Det är inte kul att stå på perrongen och anstränga sig för att inte skratta högt. Eller det är det ju. Man eliminerar dessutom risken att någon sätter sig bredvid på tåget. Ingen vill ju sitta med en galning som skrattar åt, till synes ingenting, en blyertsgrå onsdagsmorgon.

Det blev handledning idag. Trots den sena inlämningen. En mycket lyckad sådan, med bara mig och läraren. Har alltid tyckt att han är en osympatisk och arrogant själ, men detta var nog hans kall i livet; handleda uppsatser. Många goda råd och tips blev det, tyvärr antecknade jag inte, men jag kommer nog ihåg. Tror jag.

Efter många turer avslutade vi äntligen projektarbetet, med en alldeles strålande rapport. Känns skönt att den är avprickad från måste-vara-klart-innan-jul-listan. Egentligen glömde vi ta med vårt enda och viktiga misslyckande, men det undanhåller jag för gruppen.

Imorgon fyller F år och jag har världens bästa present! :)

Idag var jag med om en mors värsta mardröm. En av dem.
Läraren ringde när jag satt på bussen och berättade att J svimmat, slagit i huvudet och var på väg till sjukhuset, i ambulans. Paniken bubblade i magen.

Vad hade hänt och varför svimmade han?

Ringde genast F som i ett svep lämnade jobbet och mötte upp mig. Vi hann till skolan innan ambulansen kom. Väl på plats rabblade jag upp alla syster-akut-frågor till J som nu kvicknat till. Jag skyller på chocken och försvarar mig med att jag var mycket, mycket mer omhändertagande än mot mina patienter. Och då är jag ändå Syster God.

Hursom, det blev ambulansfärd. Och diverse undersökningar och lagande av ögonbryn. Sen fick vi bege oss hem. Jesper med en saftig blåtira och jag med lättat sinne.

Väl hemma bröt paniken ut ännu en gång. Fältstudien som skulle vara inlämnad kl 14 var både försenad och borta! Panik! Bombarderade min kära kamrats telefon med ömsom vädjan och ömsom hot. Det gav resultat, för även om jag inte lyckats spara den på datorn, så hade jag i alla fall mejlat rapporten till henne. Så hon räddade mig. Eller oss. Hoppas att vi får handledning i morgon trots den sena inlämningen.

Idag slapp jag inte undan fältstudien, upp i svinottan för att ge sig iväg till skolan. Eller… ja, jag kom i väg runt halv tio och solen strålade. Och allt kändes genast lättare. Kallt och sol, finns det en bättre kombination? Skulle vara en halvmeter gnistrade vit snö, då. Men man kan inte få allt, även om jag tycker det. Snö i STHLM borde faktiskt vara en rättighet. En kunglig Hufvudstadsrättighet.

Fast å andra sidan fungerar ju ingenting när det är snö här. Bilkaos. Pendelkaos. Snökaos. Så kanske är det allra bästa glittrande frost och sol.

Fältstudien tog inte många steg framåt i dag heller, trots fina intentioner och många timmar. Imorgon kl 14 ska den vara inlämnad för handledning. Inte bra.

Hemtentan jag fick tillbaks var däremot bra; ”Jättebra fråga som kräver ett sammanfattande svar till skillnad från detaljfrågor” ”Bra övergång” ”Bra!” ”Bra! Du har hoppat över Jämtliden och Melander, men i gengäld har du redogjort fylligt för de författare du tagit upp.” Ett utmärkt resonerande svar på fråga 3! Fint!”

Med alla dessa glada tillrop, har jag bara en fråga; varför fick jag inte VG?

Men som sagt, man kan inte få allt. Jag har trots allt fått glittrande frost, sol och godkänd tenta. Och världens finaste F. Och P&J.

Gårdagen flöt på bra, även om vi kanske inte nådde högsta nivån i pysselvärlden. Likväl blev det både knäck och ischoklad. Glögg och mys.

Pepparkakshuset ligger dock kvar i sin kartong och blänger surt varje gång jag kommer in i köket och inte blev det några tomtar gjorda. Men att ha barn som hellre spelar sällskapsspel med mamma och F smäller bra mycket högre än alla garntomtar och änglar!

Psst...det blev heller inga syltkakor ;)

har en skrämmande likhet; "Jag har svårt för när människor inte förstår vad jag menar. Då kan jag bli lite irriterad" DN idag, den 3:e advent. Vilket uppvaknande! Skärpning Mii.

I övrigt var uppvkanandet till belåtenhet. Frukost i sängen med F och julvört med Brie.

Nu börjar förberedelsen inför dagen. Jag ska vara pysselmamma. Försöka. Julgodis och pynt. Och kanske, kanske syltkakor. F hävdar nämligen med bestämd stämma att syltkakor hör julen till, medan jag anser att det i allra högsta grad är en sommarkaka...

  
Fältstudien förtränger jag ett tag till.

Det är svårt med motivationen så här i jultider. Eller svårt med rätt motivation. Tyvärr har jag alldeles för mycket lust till fel saker. Jag vill shoppa, göra julfint och slå in paket :)

Men borde, och måste, få ihop den jäkla fältstudien. Vill inte. Orkar inte.

Sätter mig så fint vid min lilla dator, plockar fram litteratur, klickar upp worddokumentet och tror verkligen att det ska bli av. Men inte.
Istället poffar jag upp en massa, förvisso intressanta men, inte för ändamålet helt nödvändiga sidor. Och plötsligt har det runnit iväg ett par timmar, helt befriade från tolkningar och kritiska analyser. Det går inte. Så kan jag inte ha det. Något måste göras. Men vad?

Stoppar en Jul Polly i munnen och funderar.

Nä. Jag slår ihop Hellspong & Ledins bok för ikväll och tar nya tag imorgon. Då är nog den analytiska hungern väckt igen! :)
Hoppet är det sista som överger människan sägs det…

Vad bloggar man om när man är en… jaa vaddå – tjej på väg mot de 40 – eller en omogen kvinna i den övre 30-årsåldern?

Fast såå jävla omogen är jag ju faktiskt inte längre, livet börjar arta sig ganska bra. På pappret skulle det onekligen låta väldigt konventionellt; sambo, två barn och katt, boende i idylliska Enskede… Ha! Jag är vuxen!

Men å andra sidan lever jag inte mitt liv på pappret, så det ser ju lite annorlunda ut i verkligheten. Faktiskt. Min värld kretsar just nu mest kring skolan. Japp, jag går i skolan. (Redan här skrynklade pappret till sig lite, allt var kanske inte vad det verkade) Visserligen den högre skolan men ändå. Där utspelar sig fantastiska saker, tänkvärda saker och alldeles, alldeles meningslösa saker, som likväl gör det hela mer intressant. 

Jag skulle nog beskriva mig själv som en iakttagare, intresserad av allt som har med mänsklig interaktion och kommunikation att göra. En av mina favoritsysslor är just att betrakta andra. Att tjuvlyssna på människor i buss och tunnelbana. Att sitta på café eller pub och bara se hur spelet runt omkring fortgår. Mmm, kanske passar det här med en varning för alla runt mig, men nä.

Som du kanske förstår kommer du inte hitta speciellt många recept och husmorstips på den här sidan, men desto mer spännande ting, som interaktionen mellan generationer, alltså mitt liv i skolan, och kanske även en del kärlek. Kärlek till F. Kärlek till mina barn. Kärlek till mina vänner. Kärlek till orden, men även den Hatkärlek som ibland genomsyrar livet. Och naturligtvis, totalt osammanhängande tankar och funderingar i stort och i smått…

Välkommen till min värld :)

Mii