Annika Östberg kommer ”hem” till Sverige. Efter 28 år i fängelse blir hon släppt efter en dom för medhjälp till mord på en polis. Hon är född 1954, redan på det glada 60-talet flyttade hon med sin mamma till drömmarnas land. Det gick inte som det var tänkt. Men nu kommer hon ”hem”. Utifrån det jag vet om fallet tycker jag att hon gott och väl sonat sitt brott bakom lås och bom och hon är välkommen till Sverige. Men kan ändå inte låta bli att undra om Sverige hade varit hemma, om inte fängelsestraffet funnits… Att få ett tidsbegränsat straff borde självklart vara en mänsklig rättighet. Att åtminstone ha ett hopp, något att sträva efter. Att veta när man blir fri. För Östberg blir Sverige det hoppet och förhoppningsvis kommer hon släppas inom en mycket snar framtid.

För Dawit Isaak och hans familj är ovissheten större än något annat, han har varit fängslad i åtta år i Eritrea, åtta år är ingenting i jämförelse med Österberg kan tyckas, men mot Isaak finns det inte ens en brottsmisstanke formulerad. Inget åtal och ingen rättegång. För Isaak är Sverige hemma. I Sverige väntar hans familj, yngsta barnet har hunnit bli 10 år. För Isaak borde Sverige vara hoppet för att släppas ur sitt fängelse, men jag vet inte om det är så. Jag vet inte varför det tagit så lång tid. Och jag kan inte låta bli att fundera på om det finns en skillnad i att vara född i Sverige, men haft sitt liv utomlands och att vara född utomlands och ha sitt liv i Sverige, när man behöver hjälp…

Åsså funderar jag på hur det var för "greklands-Calle" både född och uppvuxen här...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Grand en tisdagskväll. Vardagslyx. Och ett paradis för tjuvlyssnare.   Mina bargrannar skorrade på skånska. Kusin 1 berättade om den lyxiga toaletten; ”Allt är i marmor, stora blomsterarrangemang och såna stolar du vet, såna utan arrrms...

   Jag har en del kvar innan förberedelserna till mitt första fetavlönade uppdrag som Retorikkonsult är fullbordat. Men. Man blir trött av läsande, tänkande och tyckande. Fast nu är det tydligen färdigarbetat för ikväll. Matildas budskap går fram. ...

... för att man ska bli glad. Som idag. Jag gick bakom en barnvagnsmamma, som även hade ett barn modell större.  De småpratade. Som man bör. Och jag tjuvlyssnade. Som man bör. Rätt som det är säger mamman; gånger kallas också för division. Jag h...

  Jag kan en hel del saker. Vissa är jag till och med bra på. Men ibland är det enkla svårt. Jag kan inte lära mig bygga ihop vår perkolator. Kaffekokarskit. Den består av fem delar. Hur svårt kan det vara? Jag som är mästare på IKEAmöbler. Ibla...

Så var det då dags. Att lämna bloggvaggan. Jag packar ihop texter och bilder, ger mig ut på öppnare vatten och beträder ny mark på metro. Häng med du också! ...