Det satt långt inne och tre veckor av uppsatstiden har hunnit gå. I morse letade S och jag litteratur. Gick så där för mig, mest för att jag inte vet vad jag vill och samtidigt var jag grön utav avund på S roliga idé. Jag vill ju skriva om ledare och organisation. Hur mellanchefer kommunicerar. Uppåt och nedåt. Ett alldeles för stort projekt. S har lyckats begränsa sig. Vi strövade bland böcker och magasin. Och jag funderade. Och funderade. Och vips! Snilleblixten slog äntligen ner. Likt Balt, Balt, Baltazar. En uppenbarelse. Jag vet vad jag vill och hoppas att det är genomförbart. Och sanna mina ord. Det kommer bli en uppenbarelse för mänskligheten om jag får som jag vill. Jag kanske rent utav kan bota arbetslöshet. Det är stora grejer på gång. Håll tummarna för att handledaren förstår min storhet.

Jaa, just det. Hämtade ut seminarieuppgiften idag. Ett VG. Jag dömdes inte för plagiat och latheten straffades inte. Det går bra nu.

Lie to me. Actio – kroppsspråk. Spännande tv-serie. Spännande ting. Min uppsats ska handla om just actio. Men jag vet fortfarande inte vad jag vill undersöka. Hade en idé om att undersöka kroppsspråk på krogen. Men nu det ska nog vara utbildningsinriktat istället. Kanske tråkigare. Kanske nyttigare. Jag vet inte. Jag behöver hjälp, jag behöver inspiration och motivation. Och en hel del disciplin.

I morgonbitti ska jag besöka biblioteket i jakt på litteratur. Kanske får jag något uppslag. Men tips mottages tacksamt. Djupt tacksamt.

Jag måste. Jag måste. Jag måste bara få ur mig det innan jag fortsätter med uppsatsen. Ja. Det är sant. Inget aprilskämt. Jag har börjat med uppsatsen. Igen. Men först det som jag-bara-Måste-få ur-mig, för att kunna koncentrera mig på annat; Linda Rosing. Och Hugo. Ojojojoj. Egentligen inget att kommentera. Jag vet. Men jag måste. Ingen trodde väl på den kombinationen, även om jag tidigt listade ut han skulle väljas. Han utgjorde det minsta hotet mot henne. En 19-åring med osäkra valpögon. Fast han kanske tror det är sexblicken. Nåja. Men nu till russinen i kakan. Summan av kardemumman.

Enligt Linda var dom aldrig ihop, vilket jag inte betvivlar, men nu till konstigheterna; Hon säger samtidigt att han blev lessen när hon gjorde slut. Gjorde slut på vad? Dom var ju inte ihop. Kanske gjorde hon slut på förhoppningarna om att de skulle vara ihop? Eller. Nä jag vet inte.

Fast å andra sidan… när jag tänker efter… jag har också blivit dumpad utan att vara ihop. Jag blev inte lessen. Men förvånad. Och lite snopen. Och konstigt var det.