Jag är mörkrädd. Eller, jag är inte rädd för mörkret. Utan för det som kan gömma sig där. Men ibland blir jag rädd trots att det inte är mörkt. Som nu. Den läskigaste film jag någonsin sett är Psyko. Från 70-talet. Innan jag såg den var jag kaxig som få, jag menar, hur läskig kan en sån gammal film vara?  Väldigt. Jag sov med alla lampor tända, fullt påklädd flera nätter i rad. (För ungefär tre år sedan) Nu för tiden blir jag rädd bara jag tänker på den.

Thomas Prusik– Parkin, som spelade sin döda mamma, påminner mig om den filmen. Mycket. Och jag funderar på att väcka Matilda och J så jag slipper sitta här i solskenet, ensam, och tänka på armen i slutscenen…

P.S Här tänkte jag lägga upp en bild på Norman Bates, men, jag får en fruktansvärt obehaglig känsla i magen. Så jag struntar helt enkelt i det.