Idag står det filning av uppsats på schemat. Fick förvånansvärt lite anmärkningar på opponeringen, bara små tillägg. Och jag har ända till på fredag på mig. Jag försöker verkligen, men vi vet ju, på torsdagsnatt, då exploderar det, då produceras det text i mängder, det vill jag lova.  Men innan dess… nä. Det kommer inte bli mycket gjort, så vem försöker jag lura?

Under tiden som jag skriver sprider sig en misstänkt lukt genom lägenheten. Tankar i mitt huvud: Kanske dagiset en bit bort som har avslutning och firar med korvgrillning? Skum tid på dygnet visserligen, men barnskötare har en del skumma idéer för sig. Men. Nu luktar det mer som om det brinner. Vad sysslar dom med? Av någon outgrundlig anledning går jag ut i köket. Där. På spisen har mitt tevatten för längesen förvandlas till ånga och kvar står bara en sotsvart kastrull. Det till vardags blanka kokkärlet är nu helt förkolnat, både på ut- och insida. Jag är en fara för mig själv och andra. När ska uppsatspsykosen släppa och jag få återgå till det normala?