Jag överlevde. På något mystiskt sätt fick jag ihop uppsatsen. Med livet i behåll. Igår var det avslutningsmiddag och alla skulle skiljas åt. Nu börjar en långsam rehabilitering till det verkliga livet utanför actiobubblan och litteraturen. Återtagandet av mitt liv kan börja. Men jag har ingen aning hur det ska gå till. Mitt huvud är helt tomt. Jag vet inte ens hur man festar, var ute i går för att fira att allt är över, men nä. Satt och sög på en cider i två timmar. En cider. Så jag gick hem till barnvaktande F istället. Tråkig som få är jag. Men bättring utlovas. När uppsatspsykosen släppt.

Fast jag är hellre tråkig än trångsynt.  Sia kommenterar Sanna Nilsens nya kärlek. Oj, oj,oj. Kanske är jag inte helt objektiv. Kanske är jag bara äcklig, som ”tagit” mig en ung man. Han hade ju liksom inget att säga till om.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Grand en tisdagskväll. Vardagslyx. Och ett paradis för tjuvlyssnare.   Mina bargrannar skorrade på skånska. Kusin 1 berättade om den lyxiga toaletten; ”Allt är i marmor, stora blomsterarrangemang och såna stolar du vet, såna utan arrrms...

   Jag har en del kvar innan förberedelserna till mitt första fetavlönade uppdrag som Retorikkonsult är fullbordat. Men. Man blir trött av läsande, tänkande och tyckande. Fast nu är det tydligen färdigarbetat för ikväll. Matildas budskap går fram. ...

... för att man ska bli glad. Som idag. Jag gick bakom en barnvagnsmamma, som även hade ett barn modell större.  De småpratade. Som man bör. Och jag tjuvlyssnade. Som man bör. Rätt som det är säger mamman; gånger kallas också för division. Jag h...

  Jag kan en hel del saker. Vissa är jag till och med bra på. Men ibland är det enkla svårt. Jag kan inte lära mig bygga ihop vår perkolator. Kaffekokarskit. Den består av fem delar. Hur svårt kan det vara? Jag som är mästare på IKEAmöbler. Ibla...

Så var det då dags. Att lämna bloggvaggan. Jag packar ihop texter och bilder, ger mig ut på öppnare vatten och beträder ny mark på metro. Häng med du också! ...