Det händer inte så mycket just nu. Uppsats och Retoriköl. Det var gårdagens skörd. Och icke att förglömma; en fin väska som skulle verka som studiebelöning. Men det gick så trögt med den utrikiska litteraturen, så det fick bli en trösteväska. Men fin är den. Och originell. Och glad blev jag, så den fyller sitt syfte.

Men med fortsatt bloggtorka så kör vi ytterligare frågor och svar; denna gång stafettfrågor;

Stänger du av mobilen när du sover?
Never ever. Jag har ju barn för guds skull!

Hur såg du ut på högstadiet?
Osminkad.  Musse Piggtröja. Kort spikrakt hår. Mesig.

Hur kommer du se ut om tio år?
Oj. Som Heather Locklear. Helst.

Hur var du på dagis?
Inte alls. Var hemma med mamma.

Hur är du att ha som arbetskamrat?
Bra. Rolig. Bestämd. Trygg. Och himla snäll.

Har du celluliter?
Japp. Som en kesosäck, ungefär.

Biter du på naglarna?
Nej. Eller. Jo, i nödfall.

Har du något handikapp?
Hjärnan är snabbare än munnen, därför verkar det ibland som jag har afasi och pratar baklänges. Och lite dement. Ibland. Annars är jag felfri.

Tror du att gud är en man eller en kvinna?
Det där är klurigt. Jag vill att hon ska vara kvinna, men borde inte världen vara bättre då?

Svär du?
Ju mer jag förkovrar mig i svenskan, ju mer svär jag. Fast det kanske beror på Fs vokabulär? Ja. Så är det naturligtvis.

Är du trevlig mot Jehovas Vittnen?
Självklart. Möjligtvis lite provocerande med mina frågor. Men alltid trevlig.

Hur homo är du på en skala 1-10?
3

Har du blivit arresterad?
Nix. Men tillsagd av polisen att man inte får promenera på ringmuren.

Är du rädd för väktare?
Vissa är läskiga som fan. Men nej.

Är du/har du varit gift?
Nej.

Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen?
Nja. Jo. men jag skulle vara irriterad. Som fan. Om det inte var uppgjort i förväg, förståss. Då gör jag det med ett leende. Fast jag tycker nog innerst inne att han borde ha längtat efter mig redan vid 12.

Kan du laga cyklar?
Jorå, men jag föredrar att någon annan gör det.

Vilken tv-serie skulle du helst leva i?
Sex and the city. Glida omkring väldressad, i fantastiska skor på New Yorks gator, dricka Cosmopolitans med sjukt roliga vänner och dejta min egen Mr Big. Det vore grejer det.

Hur sover du?

Gott och näranära

Idag har det varit uppsatsarbete för hela slanten. Det går bra nu. Förstår inte varför det känns så jobbigt innan jag väl kommer igång. För det är ju kul. Egentligen.

Intervjuad och filmad har jag också blivit för hela slanten. Vad jag ska göra i sommar och den bästa konserten, någonsin. På A) svarade jag jobba; hyra ut mig själv per timme. På B) svarade jag Janet Jackson, och insåg hur gammal jag är, när reporten tittade misstroget på mig. Två sekundersnabba intervjuer utförda av mediestudenter, med kamera och mik i högsta hugg. Jag tog det också som en övning. I mitt actio och pronuntiatio. Jag undrar hur det blev. Kanske som en filmstjärna. Eller kanske som en retoriker. Kanske jag rent av blir bortredigerad. Ingen som någonsin får veta.

Vi tog en paus. Från förortslivet. Från uppsatsen. Och från datorer. Vi reste de knappa 3000 metrarna till Söder. Tog in på Clarion hotel. Och njöt. Av brunch, med ett dignande efterättsbord. Av vackert rum, med ett gigantiskt badrum. Och av roomservice, med lyxig mat.

En välbehövlig paus i utkanten av storstadsdjungeln. Där låg vi, ömsom i fluffiga badrockar på sängen och ömsom röda i det varma badet. Vi såg på film, smaskade godis, drack läsk och löste korsord. Och myste. Livskvalité på högsta nivå. När vi glupskt åt av den fantastiska frukostbuffén kom vi fram till att vi kan nog tänka oss att bo så. På åttonde våningen, fri utsikt över staden från enoma glasrutor och med 24/7 roomservice. Njutbart.

Uppsatsen ger mig överhettad hjärna och dödar min skrivlusta. Det är det enkla svaret på bloggtorkan.

Jag förstod inte varför, men efter en stunds funderingar kom jag fram till att det måste bero på mitt korta, men tydligen effektiva inlägg Drottning av goda råd. Så visst, i denna fantasitörstande idétorka så inför vi Frågor & Svar;

Jag är kär i en kille som jag inte kan sluta tänk på. Men han sa att jag typ är "för fin och för bra för honom" så han tror inte att det kommer att hålla mellan oss. Att jag kommer att tröttna typ. Istället ska han försöka med sitt fula och gamla ex för att det är mer hållbart. Killar är så jävla dumma i huvudet, fattar inte alls hur dom tänker. En tjej skulle ju aldrig dissa en kille för att han är för fin och för snygg för henne. M

Nä. Just det. Jag tror att du har svaret där själv. En tjej skulle aldrig dissa någon av den anledningen. Och det skulle troligtvis inte en kille heller göra. Om han var kär. Jämför med det gamla hederliga (?) ”…det är inte dig det är fel på, utan mig…” Kanske tror han att det är det mest skonsamma sättet att göra slut på? En sak är iaf säker: han försätter dig i ett underläge, där det blir din uppgift att bevisa "att han visst är bra nog". Dumpa honom. Han vill inte ha dig och är inte värd dig. Visst är det surt att han vill ha tillbaks sitt ex. Även om jag inte riktigt förstår om hon är ett fult gammalt ex. eller om hon är både ful och gammal. Hursom. Nä. Nu är det vår, ut och njut och strunta i killar som inte förstår sitt eget bästa!

Dagens bästa sms; Om du behöver pengar för att shoppa, typ en väska :), så är det bara att överföra pengar :) Puss Puss

Jag har investerat i en ny dyr ögonkräm. Lyxigt förpackad i tjockt glas och pärlemorlila, fylld till en tredjedel. Med varningstext; Använd ej nära ögonen. Nähä. Var ska jag ha den då? Nästan lika logiskt som vår kontroll till TVn. Den har blindskrift. Kanske en fördom, men, hur många blinda tittar på tv. Okej om de lyssnar, så på volymknappen kan jag förstå. Men vad behöver de lysknappen till? För att känna skriften bättre…? Nä. Jag förstår inte logiken i ögonkräm som inte får användas nära ögonen och brailleskrift på fjärrkontrollen.

Vi tillbringade helgen på landet. Vi tog med lilla T på äventyr i östgötaskogen. Hon plockade igelkotte och gömde dom under löv, för att sedan leta fram dom igen. Och hon njöt stort av vedhämtningen tillsammans med F. Vi njöt av hennes sällskap, roliga citat, god mat och mys framför brasan.

Hemma i storstadens hets var det så åter dags. Js lärare ringer för att meddela att min son svimmat. Igen. Inte samma dramatik som sist, men F var den goda föräldern som i ilfart lämnade arbetsplatsen för att hämta upp lilla blekfejset för eventuell vidaretransport till sjukan. Jag agerade cool mamma och fortsatte mitt handledarmöte. Historien upprepar sig. Det visar sig sedan att det är flera ur hans klass som svimmat under föreläsningen om våld och misshandel. Enligt J var inte bilderna i sig så skrämmande, men berättaren gjorde ett fullgott jobb med målande evidentia. En sann retoriker minsann. Som får små barn att svimma. Så skicklig vill jag också bli. Bäst jag lägger på ett kol.

Nu har vi organiserat oss. Strukturerat våra liv. Vi tar kampen. Kampen mot tiden och kampen mot opponenter och examinatorer. Vi ska klara uppsatsen. I tid. Idag agerade vi bollplank till varandra, på mysigt café. Diskuterade forskningfrågor, syften och metoder. Och bestämde oss. Vi ska ses i skolan, varje dag, utan distraherande internet. Omgärdade av actiolitteratur, termosar och hemgjorda mackor. Vi tar kampen. Men först tar vi helg. Och laddar.

Jag tror jag får glädjefnatt. I mitt sökande efter actiolitteratur hittade jag ett temanummer från 2001. I min favorittidning Retorikmagasinet. Tema: Kroppsspråk. Fullspäckade artiklar om detta fantastiska ämne. Tidningen utkommer alldeles för sällan, men när den väl dyker upp, eller ner, i brevlådan är lyckan total och obeskrivlig, men även lite jobbig. Jag vill liksom spara den. Dra ut på det och vill inte riktigt öppna den. Lusläser omslaget. Känner på det blanka pappret. Den luktar till och med gott. Nytt. Ehh. Ja. Det är en bara tidning. Jag vet. Men det pirrar skönt i magen och jag bläddrar igenom den, utan att läsa, slänger bara en blick på rubrikerna. Men. Sen händer det underliga. Jag kommer inte så mycket längre. Jag vill behålla känslan att det är något stort, fantastiskt och onåbart. Om jag läser och förstår är ju den känslan borta. Oj. Ungefär här inser jag just en hel del om mig själv. Jaktinstinkten. Och vi kom bort från ämnet. Återgå.

Jag beställde detta fantastiska kroppsspråksnummer igår eftermiddag. Och redan i dag levererades den direkt till mitt hallgolv. Ruggigt snabbt och ruggigt bra. Och ja! Jag har läst den. Lite besviken, men fick ändå ett önskat tillskott i uppsatsen och blev djupt imponerad över min handledares fenomenala analys i en av artiklarna! En hjärna utan dess like.

Glädjefnatt två bestod av ett mejl från bostadsbolaget; vi får komma på visning av den underbaraste av lägenheter. Vi har köplats 10 till denna osannolika bostad, men ändå, ett litet steg närmare drömmen. Det är en bra dag idag.