Trött. Trött. Trött. Inte den minsta antydan till skolarbete idag. Förutom lite sökande efter material till den stundande uppsatsen. Jag flydde studierna och tillbringade kvällen på sjukhuset. Men nu kommer ångesten krypande. Sakta men säkert. Jag förtränger den så gott det går, med godis och med en lockande säng. Vi måste sova nu. Imorgon är det en stor dag.

Jag börjar jobba klockan 07.00 Ofattbart. Men sant. Medan jag roar mig kungligt med att rädda liv ska F göra högskoleprovet. Det är inte utan att jag är lite avundsjuk. För det är kul och man känner sig duktig. Nästan som att rädda liv. Jag har coachat honom som om det var min egen ära som stod på spel. Nu är han en fullfjädrad ordmästare. I de andra delarna har jag inte mycket att komma med. Dom fixar han själv. Och med hårt drillande och tips både från mig och AB ska det nog gå vägen. 2.0 Bara han tror på sin förmåga och kommer ihåg; Att ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar. Go. Go. Go.