Kvällen bestod av läskigheter. Mord och tvättstuga. Men inget direkt samband, förutom att mordet berättades i detalj från Mp3spelaren medan jag vek väldoftande, ren tvätt i den dammiga snusktvättstugan. Jag är inte riktigt klar med polisutredningen kring Anna Lindh-mordet, så jag övar simultanförmågan genom att både läsa och lyssna på den. Rörigt. Men det är så min hjärna har det. Rörigt. ”Ett stycke nutidshistoria väl värd att studera”. Problemet är att jag inte riktigt vet vad det är som bör studeras. Polisens internkommunikation? Statssekreterarens roll? Media? Eller kanske hur man utreder. För inte är det väl av ren lusta som den ska reciteras och dissekeras?

Vi överlevde gårdagens bowling. Inte en endaste olycka. Förutom en och annan avbruten nagel. Det är illa nog. Men. Nu till det stora och ofattbara. Vi vann inte. Vi kom inte ens tvåa. Jag kom bland de sista. Jag skäms. Så vad lär vi oss av detta? Jo, att ärlighet varar längst (jag mörkade ju att F kan det här med bowling, visserligen överskattade jag hans förmåga, men ändock). Och den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket (jag var övertygad om att vinna, och berättade dessutom för alla att vi skulle förnedra dem). Nu ska vi ut och glittra i den kalla vintersolen. Och begrunda våra synder.