I vår desperation att få mer utrymme i vårt dockhem nedgraderade vi sängen förra veckan. 190 centimeter blev 140. Lagom, och lätt att skuffa undan i ett skåp. Så nu ligger vi där. F med en välproportionerlig 2-meters kropp. Och jag, med en lekamen som vuxit i takt med sambolivet. Det skulle kunna fungera. Om det bara var vi två. Men. Matilda ser det som sin fulla rätt att också vara tilldelad en plats vid huvudändan. Så där breder hon ut sig i sin fulla längd. Utan att skämmas. 83 centimeter, plus svans. Det blir 57 cm kvar till mig och F. Att dela på. Inatt somnade jag med en tass i armhålan och en lurvig kind mot pannan. Och vaknar stel och hoptryckt i kroppen. Lite som att vara bakis, men utan det roliga innan. Vi måste flytta. Och skaffa en tremeterssäng.