Vi överlevde gårdagens bowling. Inte en endaste olycka. Förutom en och annan avbruten nagel. Det är illa nog. Men. Nu till det stora och ofattbara. Vi vann inte. Vi kom inte ens tvåa. Jag kom bland de sista. Jag skäms. Så vad lär vi oss av detta? Jo, att ärlighet varar längst (jag mörkade ju att F kan det här med bowling, visserligen överskattade jag hans förmåga, men ändock). Och den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket (jag var övertygad om att vinna, och berättade dessutom för alla att vi skulle förnedra dem). Nu ska vi ut och glittra i den kalla vintersolen. Och begrunda våra synder.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Grand en tisdagskväll. Vardagslyx. Och ett paradis för tjuvlyssnare.   Mina bargrannar skorrade på skånska. Kusin 1 berättade om den lyxiga toaletten; ”Allt är i marmor, stora blomsterarrangemang och såna stolar du vet, såna utan arrrms...

   Jag har en del kvar innan förberedelserna till mitt första fetavlönade uppdrag som Retorikkonsult är fullbordat. Men. Man blir trött av läsande, tänkande och tyckande. Fast nu är det tydligen färdigarbetat för ikväll. Matildas budskap går fram. ...

... för att man ska bli glad. Som idag. Jag gick bakom en barnvagnsmamma, som även hade ett barn modell större.  De småpratade. Som man bör. Och jag tjuvlyssnade. Som man bör. Rätt som det är säger mamman; gånger kallas också för division. Jag h...

  Jag kan en hel del saker. Vissa är jag till och med bra på. Men ibland är det enkla svårt. Jag kan inte lära mig bygga ihop vår perkolator. Kaffekokarskit. Den består av fem delar. Hur svårt kan det vara? Jag som är mästare på IKEAmöbler. Ibla...

Så var det då dags. Att lämna bloggvaggan. Jag packar ihop texter och bilder, ger mig ut på öppnare vatten och beträder ny mark på metro. Häng med du också! ...